Jag är så trött! Vi hade en sen frukost i Livigno, eftersom hotellet vägrade att betjäna en tidigare frukost. Att äta kl. 7.30 är lite för sent, ävenom vi bara käkade en lätt frukost, när starten är kl 9. Jag kände av frukosten i magen under den första klättringen uppför. Jane Nuessli cyklade alldeles för snabbt för mig och för den första timmen försökte vi åka ifatt dem, hela tiden med dem 100 meter framför oss. Jag hatar att kämpa för att jaga ikapp, särskilt när jag har en dålig dag.
Nästa klättring var jobbig med en massa lösa stenar och jag mådde fortfarande illa, men cyklingen var redan mycket bättre.
I nerförsbacken fick jag punktering. Jag tänkte hela tiden från början att i dag är inte rätt dag för att ha mekaniska problem. Snabbt en ny innerslang på hjulet och framåt! Vi lyckades åka ikapp Jane och hennes team-partner i samma nedförsbacke. Jag måste ha kopplat bort min hjärna ett tag när vi började jaga, så fort åkte vi.
När vi började klättra upp Mortirolo hade vi 3minuter och 20 sekunder upp till Milena och Heiko. Jag trampade min cykel så fort jag kunde. Vi ville åka ifatt dem. Efter 5 km hade vi åkt ifatt ledarna.
Från denna stund åkte vi tillsammans fram till målgången.
Jag hoppas att morgondagen inte blir en lika smärtsam dag. Hoppas jag kommer att återhämta mig till i morgon.
