Transalp 18.7.2008

Jag är på resa igen. Transalp startar imorgon, lördag, med den första etappen. Åtta dagar senare anländer vi till Riva i Italien. Mitt tredje etapplopp på mountainbike cykeln för i år och motivationen är inte på topp. Säsongens viktigaste tävlingar är avklarade och för tillfället är det 2,5 månad fram till den sista marathon världs cup deltävlingen. Nu har jag tagit det lugnt en tid, försökt koppla loss tankarna från cyklingen samt träningen och allt vad det innebär. Min bror har besökt mig och det fick mig att bli en turist i Freiburg. Har aldrig tidigare spenderat så mycket tid i centrum med shopping, cafeer och restauranger. Ingen dum ide att spendera tiden på semestern i sin egen hemstad.

Nu hoppas jag att jag får tid och njuta av de vackra vyerna i alperna och hoppas vädret blir bra inkommande vecka i central Europa. Jag är inte så intresserad att pressa mig till det yttersta i detta etapplopp. Många tävling väntar ännu denna säsong där jag vill ha krafter kvar att prestera optimalt.

Trans Germany etapp 1, 1.6.2008

Mitt första intryck av Trans Germany är mycket positivt. Starten gick ganska sent på dagen, först kl. 11. Vi hade framför oss 102 km och vi beräknade att det skulle ta för oss mellan 4 och 4,5 timmar att ta oss igenom etappen. Sluttiden blev nära 4,5 timmar.

Det gick bra idag. Solen sken under dagen och det var behagligt varm. De första 30 km var lugn åkning i och med att det var neutral åkning och alla tävlande cyklade i lugn tempo i samma klunga. Jag pratade med cyklisterna och märkte att jag fick användning av mina språkkunskaper. Jag använde alla språk jag kan utom finskan. Jag tror att jag är den enda finska medborgaren i denna tävling. I slutet av neutrala åkningen trissades farten upp och gruppen sprack upp i många mindre delar. Detta var inte meningen i detta skedet av loppet. Jag tror det var ett misstag av de ledande motorcyklarna att åka för fort. Det var inte meningen att cykla i tävlings fart i Hessen. Efter en stund stod vi stilla mitt på vägen och väntade på alla cyklister som blivit efter. Om vi vetat detta kunde vi också tagit det lite lugnare i början. Sen när vi passerade gränsen till Bavarien började tävlingen på allvar.

Med andra ord så var tävlingssträckan ca. 75km. Alison hade det jobbigare än jag idag. Så nu var det min tur att försöka hjälpa henne. I Cape Epic var det för det mesta andra vägen, så att hon fick hjälpa mig. Detta gör oss starka som ett lag, vi vet hur det är att vara den starkare eller svagare parten i ett MTB lag. Det är ju meningen att vi skall ta oss i mål tillsammans.

I ett MTB etapplopp kan allt möjligt inträffa. Idag åkte vi fel i ett tillfälle men andra cyklister i samma grupp la märke till misstaget så vi vände om och hittade fram till rätta vägavsnittet ganska fort. Under misstaget blev vi passerade av ”Cube-laget”. Ett enkelspårigt stigavsnitt tog ner på vår fart medan vi försökte cykla ikapp våra konkurrenter. Det var omöjligt att cykla förbi på detta avsnitt. Det lönar sig inte att ta en avstickare från den fasta stigen för då finns det stor risk att man får punktering eller andra tekniska problem med cykeln.

Vi lyckades hämta in försprånget och var det första laget över mållinjen i Frammersbach. En fin känsla! Människorna här är alla så vänliga och man känner sig så välkommen. Ser fram emot pasta ikväll och prisutdelning. Hoppas återhämtningen löper bra och vi kan försvara våra ledartröjor imorgon. Just nu känns nog 100 km MTB i mina ben…